-

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va 

 Har du känt det någon gång... den där starka känslan man kan få.. snälla bli min igen! När man känner att man kan gå ner på knä tigga och be kräla i stoftet och inte ens beklaga sig!
Tror att dom flesta har känt såhär i alla fall en gång i sitt liv... men sen kan man ju ta det till sin yttersta spets.  Kärleken som man kände så starkt kan ju faktiskt börja dö på riktigt, och då kan man börja klamra sig fast i känslan istället för personen i fråga. Är de den totala illusionen att inbilla sig att man bara kan bli riktigt kär en gång i livet? Eller har vi en som vi bara tokfastnar för... nya kan komma och gå men det är ändå bara den där enda som riktigt någonsin betydde något i alla fall?? Eller är alltihopa bara en romantisk dröm?

Ibland är det kanske bara behovet av trygghet som gör att man vill krypa in i den där falska bubblan och mysa till sig, man kan ju till och med tänka att ja, jag vet att det här är knas och jag ska ut men men men och sen lite mer men men men!!!!

Jag har bara ett enda men kvar nu!

Men vad händer när bubblan gått sönder då??

Hej!

Jag vill ta er med på ca en timme av mitt liv. Försöka vara så tydlig som möjligt, verkligen blotta mitt innersta för idag börja jag starkt misstänka att jag är inte som alla andra, och alla andra är inte som jag, och det sättet som jag råkar vara på råkar nog samtidigt inte vara helt... som det ska!

Det handlar om att handla… plats i denna verklighet är Ekholmen centrum… jag går mot kundvagnarna och redan där börjar det. Var ska jag handla Willys – för det ger mej gott samvete för att jag är ekonomisk.
Eller ska jag ta signalen – för det känns lyxigare och jag som är sjuk är värd det! Alltså som ni hör smyger sig shopphollicen sig in redan här. Och vi är inte ens inne i centrumet än. Jag står där med min lilla plast femma som det skriker ica maxi om. Kommer på mig själv snabbt tänka tanken att tänk om någon inne på willys skulle se den där och tycka att jag är värsta förrädaren som varit på ica innan.... Okej… galning bara ta en vagn blir nästa tanke.

Jag tittar in och ser willys vagnar blandat med ica vagnar. Denna enorma beslutsångest… måste jag gå till ica om jag tar en ica vagn? Morr. Jag blundar och bara går fram till en vagn och tar den. Det blir en ica vagn! Jag går in i centrummet och fokuserar mot Lindex för att slippa att ens få ögonkontakt med någon av dom två små finniga telenor försäljarna som står på min högra sida… undra hur dom tog sig in i centrummet ens, jag menar alla hatar dom där försäljarna. Går vidare och står nu mellan ingången till Willys och ica… fullkomligt slitande i stycken och mot bättre vetande så knycker jag till fort och går in på ica. Så fort att jag missar att ta med mej en scanner in… så smiter ut igen drar kortet i scannern och står där som en idiot och glor för det är helt omöjligt att se vilken som blev min… AHA!!! Hitta den och känner mej lite som Sherlock Holms för ett ögonblick!

In igen in i affären sliter åt mig påsar och börjar shoppa… Och nu börjar den här grejen som jag gör när jag handlar! Livsfarligt när jag handlar själv för då kan jag börja prata högt om det. Så tänker jag…

Okej – vad ska jag ha… jo tomater! Okej så tänker säkert dom flesta men sen kommer det till min bit… till dess att jag fått tag i tomaten så tänker jag… tomat tomat tomat tomat tomat tomat tomat tomat! Så då va den i handen vidare… gurka gurka gurka gurka gurka gurka gurka… Och sådär håller jag på mellan alla varor, som att jag är livrädd att glömma bort vad det va jag tänkte på.

 Vissa saker kan få mig att tappa fokus dock… som ex när någon bryskt puttar undan min vagn… vilket händer ofta! Antagligen så är jag expert på att placera vagnen exakt där alla andra ska vara. Fantastiskt vilka gåvor man har fått! Vissa saker är man ju vara bra på och jag antar att detta är en av mina…
Den lilla tanten… och nu menar jag verkligen den lilla… hon som är typ 1,50 lång och det är inräknat hennes bruna pumps som hon köpte på rean 1993 men som med lite spott och brun skoputs fortfarande gör susen när det ska shoppas med hennes underkuvade man som på nått sätt ansvarar för varför varan hon vill ha alltid är slut på hyllan när hon vill ha den! Fantastisk dialog tro mej ni missa nått. Och just en sån grej kan få mej att för en liten stund sluta upprepa nästa vara som jag har i sikte!

Ett annat exempel är när jag ska gå mot kassan och betala… jag ser… En kvinna hon är gigantisk! Jag menar inte fet som en ko, ne hon är ett hus! Ett litet hus kanske men dock som ett hus. Hennes enorma röv som breder ut sig i dom för korta bruna slita manchester byxorna får mej att minnas att jag glömt nått... skulle köpa godis till barna. Ser detta lilla hus stå och plocka i sig bland delikatess godiset… hör mig själv säga att det där är verkligen inte nödvändigt för dej gumman! AHHH vilken elak människa jag är som tänker så… men jag är samtidigt tacksam för att hon finns! Annars hade jag fått åka till affären en gång till! När jag plockat åt mej godis som jag vill ha så smyger jag upp och liksom försöker ställa mej bredvid henne… Det skulle få plats tre såna som mej i det där… skulle funka som ett två mans tält helt klart bara man gillar varandra!  Hon tittar upp på mej medans jag står där med tappad haka och filosoferar om ett två mans tält… Men hennes blick rycker mig tillbaka till verkligheten och jag lyckas göra det där totalt uppenbara rycket, ni vet jag-har-stått-och-stirrat-på-dej-rycket! Förfärligt retsamt måste jag säga…

Skyndar vidare till kassan betalar mina varor och chockas över den höga summan det gick på, svär och drar fram mitt kreditkort som jag har ett väldigt passionerad hat/kärleksrelation till!! När jag väl betalt och kommer ut från kassan med min vagn så kommer nästa person som fångar min uppmärksamhet, den som får mig att tappa fokus på hur jag ska göra för att ta mig förbi Telenor grabbarna…

Hon ser ut som ett trä i ansiktet, hon kan max vara en meter lång skulle inte tro att hon har några armar heller och sitter i rullstol… det här är ju verkligen ett av naturens elaka skämt! Som den bebismentalitet jag ibland råkar besitta så kan jag inte sluta titta på några sekunder heller… och detta räcker… denna lilla stund borta från här och nu så hör jag… – Ursäkta damen! Vad vet du om Telenor!?
DAMEN!!! Vad i hela jävla helvetet hur gammal ser jag ut och vara!? Dö Telenor dö känner jag då!  Men som den gamla vanliga Sara jag brukar vara, ni vet den där typen som tagit den upp i stjärten för många gånger… så bara ler jag mot honom och säger – Nej tack!

När jag äntligen kommer ut på parkeringen och sätter mig i bilen så tittar jag upp… förbi mej går träansikte med sin personliga assistent och bakom dom kommer Hus kvinnan! Ibland kan en tripp till ekholmen centrum få mig att känna mej som Alice i underlandet, ibland är bara allt så konstigt!






tills näåsta gång....

Måndag morgon.... det spö regna på morgonen och jag gav mej själv 20 min kvar i sängen och lyssna på regnet och fundera lite på livet.
Läste en artikel till frukost om Ingvar Kamprads barnbarn som jobbar på ikea och inte kommer få nått arv efter honom. På frågan om hur hon känner iför det så svarar ho. Nej det gör inget jag får mitt lönekuvert varje månad och jag är nöjd med det! Min första tanke va
-Fan så bitter jag skulle vara!!





Sen har den där tanken följt mej hela dagen. När en kollega kommenterar på att hennes man är så nöjd med sitt, och inte begär så mycket mer.
Hur vi tjejer ofta konstaterar att killar nöjer sig med så lite! Många som vill att sin respektive ska ha ambitioner om att göra nått mer med sitt liv!
Men vad hände med att stanna upp och njuta lite! Tänk va skönt att inte vilja vinna miljonen, inte drömma om matriella saker, och bara känna att allt är ju bra som det är! Att inte vilja ha mer, inte drömma sig bort till nått annat! Utan vara här och nu, och tacksam för att det är så bra som det är!
Tänk va skönt det skulle vara bara inte tänka så mycket överhur saker ska bli och kunde bli eller kunde varit OM OM OM!! utan bara slappna av glida med och va nöjd och njuta!




Vi hörs!

Note to self!

 

Om du har nått att säga! Så säg de! Stå rak i ryggen tveka inte en sekund på att det du har att säga är mindre värt än någon annan i rummet! Alla har vi levt olika liv och har våra olika historier och det som är rätt för dig! Kanske inte måste vara rätt för mig, men du har likväl rätt till din åsikt!  En sak som enligt mig borde ta med då är en enda viktig sak! Stå för vad du säger! Göm dig inte bakom en dator, bakom en mobil med sms eller ett mail! Informationen förlorar sitt värde, respekten sjunker och saker och ting kan så otroligt lätt misstolkas!

Om man känner att man vill berätta något eller kanske berömma någon eller kritisera någon så får man absolut göra detta! Men avsändare hjälper till att bedöma informationen! Och känner du kanske att du inte riktigt vill stå för det du säger och vara anonym, då ska man kanske överväga en gång till om man vill dela med sig av detta! Och ska man vara anonym så kanske man ska se till att vara det helt och hållet. Vilket kan vara svårt i en sådan datoriserad värld där allt man gör loggas mer eller mindre! Så anonym känns i dagsläget knappt ens som en möjlighet att välja! Utan då kvarstår två alternativ! Säg vad du tycker ärligt! Eller säg inte alls!

Att det är bra att tänka på vad man säger innan man säger det, det är något jag jobbar med varje dag, med blandade framgångar! Ibland hoppar orden ut utan att man tänker sig för alls, den självinsikten måste man ha. Och man måste ta med sig detta när man pratar med andra och förstå att andra kan vara precis lika plumpa i det dom säger och inte döma andra så hårt! Att försöka döma andra som man själv vill bli bedömd. Vilka visa ord och oj så svårt att förverkliga!

Att tänka på när du läser vad jag skriver att det här är mina funderingar från mitt eget perspektiv, och ska inte blandas ihop med allmän fakta!

Jag funderat på det där, när det händer tråkiga saker i livet så ska man ju försöka hitta något bra som kom ur det hela.
Jag har alltid varit en ganska naiv och godtrogen människa och till viss del finns det vissa spår kvar av den människan ännu idag!
Men förra året hände det en tung sak i mitt liv som satte hela min världsbild på sin spets! Jag kom till en insikt! Och verkligen inte bara nått jag sa utan jag kände det in till benmärgen!



Det går INTE att lita på folk! Det går inte.... eller förlåt låt mej rätta mej! Jag kan inte! Jag tror inte jag sitter inne på den förmågan längre! Jag går runt med inställningen att alla är mer eller minde opålitliga och när som helst kan man få en dolk i ryggan av den som står än närmst... eller längst bort spela roll men jag går liksom och väntar på det!
 För hur tragiskt det än må vara så har jag bara inte mer tilltro till människan än så.
I grund och botten är människan en egoistisk varelse som kämpar för sig själv! Och sätt en person i ett krisigt läge och du kan ge dig fan på att dom kommer absolut kämpa för sin egen överlevnad i första hand och du kan skatta dig lycklig om du som bäst kommer på andra plats!

Och den här tanken har jag nu gått runt med... denna förträffliga inställning till mina medmänniskor!



Då till analysen av detta!

 Kan det möjligtvis vara så att för att jag sätter så lite tilltro till folk att människorna som jag har runt om mig känner av det där och känner att det finns inte så mycket att leva upp till, kan det vara så att mina negativa svarta inställning kan bli som en självinfriande profetsia? Eller är jag bara helt ute och cyklar nu?

Ett annat dilemma i det hela är ju att alla människor säger att just dom är så pålitliga! Dessa människor som gärna påpekar detta är oxå dom som gärna påpekar hur icke pålitliga andra är.

Den opålitlige kommer ju i så många olika former...



Den omoraliske - otrogen, flirtar med ens pojkvän, fabrikerar totala lögner!

Den smarte - du sa aldrig att det va hemligt, trodde alla visste, va helt säker på att det va okej

Den farlige - Allt som sägs är 90% sant 10% lögn och du vet aldrig vad som är vad!


Jag önskar mig en bättre avläsningsförmåga och mer hopp om mina medmänniskor till jul i år! !!

Hur hittar man sina guldkorn? Dom man verkligen vet att man kan lita på?!
Och om man tappat förmågan till tilltro... hur hittar man den igen!

Det där blev allvarligt...

Lovar mer lättstämt ämne till nästa gång!

det va allt kyssar på och hejdåååå....

Hur va det nu då....

Vid 25 va det extremt viktigt för mig att säga vad jag tyckte och tänkte att det va en av de få rättigheterna man har i livet och dom ska tas till vara på. Sen någonstans på vägen inbilla jag mig nog att det räcker med att jag vet vad jag tycker och jag behöver inte predika ut det till värld och vänner.

Nu kan jag börja fundera lite över det där... är det verkligen så? Att det räcker? Eller kanske, och då säger jag bara kanske jag bara spånar högt nu. Va det så att jag började märka att när man säger vad man tycker, så är det sällan okej med andra? Kanske tröttna jag på att bli beskriven som en frispråkig vulgär människa. Kanske tröttna jag på att om man sa ifrån till vänner så va dom inte vänner längre!

Ja men då kan vi gå vidare i analysen... om man sväljer typ 98% av vad folk säger och gör... ja men då har man vänner. Då är man en storsint förlåtande människa!
Och om man säger vad man tycker och säger ifrån.... ja men då ska man ge sig! Sluta överreagera och.... ja jag vet inte! Bara fortsätta svälja och förlåta!
Vem avgör om det är en stor grej eller inte??!

Sen kan man ju som jag alltid brukar säga "tänka på hur man lägger fram saker och ting" men åh andra sidan det är ju fantastiskt svårt mellan varven!

Ibland känner man ju bara....



Om ni vet vad jag menar här!


;)

Lost in translation.....

Är det inte så det känns ibland... att saker och ting bara går förlorat från insidan påvägen ut??

Låt mej statuera ett exempel!

Sambon har en vana att inte kasta kläderna i tvättkorgen utan utanför hela tiden... du säger inget om det utan du lägger kläderna i tvättkorgen muttrandes men gör ingen grej av det.... inte första 20 ggr kanske. Men sen kommer den dagen... när allt går åt skogen på jobbet du är trött som bara den och vill bara hem. Söta sambon ringer och frågar om du kan stanna och handla på vägen... super trött med extrem längtan efter soffan så känns det här väldigt tungt... men du gör det! Sen när du väl kommer hem så ser du det! smutstvätt som ligger på golvet utanför tvättkorgen och efter dagens prövningar och att stanna och handla och med tanke på att det har hänt 2000 ggr innan känns det som så är det droppen! Och du blir vansining och gnäller om att varför i helvete är det så svårt att lägga kläderna i tvättkorgen!????
Sambon som åh andra sidan  har haft en super dag på jobbet livet leker och tänker att det ska bli en mysig kväll hemma med sambon! Ber henne handla lite på vägen så kan jag laga nått gott åt henne medans hon ligger i soffan och slappar... ska skämma bort henne lite ikväll!

Ja men någonstans i översättning så blev hela kvällen fel... fast båda ville exakt samma sak!

Hur ska man då göra för att undvika det här? Går det ens? Alla har vi dåliga dagar... och ibland sammanfaller dom med någons bra dag!



Hmm ja ja bara nått jag suttit och tänkt på idag...hur viktig information ibland går förlorad, kanske i bristande ordföråd, bristande intresse bristande engagemang... vem vet! Spelar det för roll... saker blir som det är meningen att det ska bli!
Orden kommer för att det är meningen att det ska bli just så.




Och det va det......

Hej!

Jag ger det ett sista försök det här med bloggandet!

Tänker ta upp ett ämna som alla brukar vara glada i att komma med förslag på!

Hur dejtar man?!

Hur i hela världen träffar folk folk nu för tiden! Jag har kommit till en punkt i livet då jag bara vägrar allt som heter kontaktsidor! Jag erkänner villigt att jag har testat, och kan oxå villigt erkänna att nej det funkar inte alls! Det är en köttmarknad online bara! Inget alls för mej...

Så vidare till nästa briljanta förslag... Ja men gå på lite privata fester där kan man träffa folk. Okej ja men det kan man säkert och absolut! Men nu är det så att alla mina vänner är par... dom festar inte längre där med inga privata fester! Jaha men då utesluter vi den möjligheten oxå! För det andra när det väl är fester så har jag alltid mina barn... slår aldrig fel!

Nästa förslag! Krogen! Gamla hederliga krogen... Ja men bara lägg av med det känner jag då! Jag är på tok för blyg för att ragga på någon... och skulle någon ragga på mej så blir jag så nervöst så jag säger nått helkonstigt allt blir fel och känslan av att "jag måste gå hem" växer molande i min mage...
Kanske att det skulle gå om man drack lite.... men när jag dricker så liksom... ne då tänker jag inte riktigt på det! Då vill jag mest bara planlöst gå runt ensam och kolla på folk.... man får ju så mycket konstigehter för sig på fyllan! Och det där är min!

Då ska vi se.... vad finns där mer.... gemensamma vänner någon stans kanske.... nehe lite tunnt på den fronten?! Ja verkligen så det tipset kasta vi i soptunnan direkt!

Och nästa skamliga förslag.... kanske nån på jobbet?! BAH!! På jobbet på banken? a.k.a sexbanken!  Ja men asså... det går inte riktigt att förklara för någon som inte har eller som fortfarande jobbar där! Då går inte! Det funkar inte så... för det första så... ne bara nej! För det andra... jag är 30 resten är ju typ 20 känns det som! Och visst jag kan titta runt bland mina kollegor och tänka att mmm han ser ju bra ut! Och så kommer det fram att fanskapet är 21... eller kanske 21½ och det hjälper inte!
 Jag är ledsen man jag kan bara inte gå ner på den nivån!!! Aldrig!  och bara tänk snacket som skulle gå... oj oj oj vad folk skulle kunna gotta sej! Det finns ju saker som hände för flera år sen som folk fortfarande inte kan glömma och fortfarande gottar sig i....

Så¨då glömmer vi bort nån form av flirt via internmailen och så går vi vidare till....
Jag vad fan går vi vidare till.... vad mer finns där?? Mitt huvud står still....

Men som folk brukar säga "Men Sara du har ju en familj du har ju barn"  Nähe är det så att jag har det?? Jasså ja men dåså... då vill jag inte ha nån att knulla med mer... ingen att krama på ingen att prata med och för fan ingen som sover bredvid mej... då kan jag ju gå och hämta nån av dom där ungarna som kan ligga och sparka på mig hela natten... det är ju nästan samma sak! Vilka idiot kommentarer man får ibland!

Nu är det ju faktiskt så... att även om jag gillar allt det där... asså knulla kramas prata och sova i flertal så känner jag inte att jag ens vill träffa någon... men jag inser ju att förr eller senare så kommer jag vilja göra det... och då kommer jag nog vara ganska så körd!

Men jag har bestämt mej att ge mej själv till 35... är jag fortfarande ensam då... då är det helt okej att deppa ihop fullständigt....

Ne men va fan... man har ett rätt bra liv ändå... har ju min katt! obligatoriskt för en singelkvinna över 30! och en låda sexleksaker bredvid sängen om det skulle knipa fullständigt!
Mej går det ingen nöd på...

Min "the one and only" finns där ute med!

Jahopp men då blev det ett inlägg på bloggen som nästan togs bort igår.... får se när nästa kommer!


puss på penis!!

Det är semester... har varit i två veckor! Och bloggen har inte legat som högsta prio på ganska länge!

Tycker väldigt mycket om att läsa andras bloggar, bara att jag vet inte vad jag tycker opm  att skriva själv längre!
En blogg som aldrig uppdateras är ju bara sjukt tråkig att följa... så med andra ord är min blogg inte direkt ett hotspot just nu!
Men så satt jag här på balkongen i min ny köpta hammock, inga ungar hemma utan bara jag och tänkte att en rad eller två kan man ju printa ner!

Så hur har semestern varit fram tills nu?  kan verkligen inte klaga den har varit helt perfekt underbar och så som jag önskat att den skulle va.... nästan!
Hade som plan att jag skulle komma igång med mitt springande ordentligt nu under semestern... inga ursäkter!
Men har då på något olyckligt vis lyckats att nästan slita av en muskel i höger vad och blev beodrar att vila två veckor! Det suger ju häst pung! Plus en inflamation i hörselgångarna i båda öronen! Underbart!! =) Men va fan jag kommer igen! Inga problem!
Har även tagit mej i kragen och inhandlat allt som behövs för att fixa färdigt det sista i lägenheten... och med lite... stryk det en massa hjälp från en riktigt god vän kan nog lägenheten blir helt färdigställd inom kort!
Det känns bra... har inte hänt nått i den på säkert ett halvår!

Ja... så vad händer annars... nja inte mycket som har ändrats... röker mina luckys dricker mina energidrycker... och håller mej med mina nakna katter.... 4 söta små odjur som förgyller mitt hem just nu! Sötare får man leta länge efter!

Lite annorlunda info om mej.... jag va sen att lära mej läsa, som dom flesta vet! Men det många inte vet att den första hela boken jag läste va en poesi samling! Älskar poesi!

Så dom närmsta timmarna finner ni mej på ballkongen men just mina luckys min red bull och Antologi på 700 sidor i knät!
Då kan jag som bäst glömma vännens svek, pojkars oförstående och det tjocka molntäcket som skymmer min sol på semestern!
Och bara fokusera på att livet.... är just precis som det ska va!



Det va allt... kyssar puss och hejdå!

Hej!

Idag har jag har jag gjort något som jag trodde jag aldrig skulle kunna göra. Jag sprang 8km! För en månad sen fick jag håll efter att jag gått två km... jag är riktigt stolt över mej
 själv! Jag trodde verkligen inte det om mej själv, trodde inte jag hade de i mej!
Mycket man inte tror om sig själv... undra vad det finns mer som jag inte tror att jag någonsin skulle kunna klara fast jag faktiskt skulle det? Jag bara la min envishet på att röra benen och dom lydde...
Helt otroligt!

När man springer... så flyger tankarna runt i huvudet...  jag tänker på ett sätt som jag inte gjort tidigare! Inte lika flyktigt och svävande... inte lika ofokuserat! Saker och ting blir bara mer klart!
Med andra ord jag måste fortsätta med det här!
Då och kanske bara då... kan jag få lite klarhet, och kanske till och med hitta ut ur labyrinten!

Regnet har öst ner länge här nu... jag har legat under en filt med fönstret på glänt lyssnat på regnet och kollat på en film! En ovanlig ro har legat över hela lägenheten ikväll! Inget har saknats, ingat har fattats bara allt har varit helt rätt!

Snart ska jag gå och lägga mej... krypa ner under täcket och lyssna på min band bok, den börja så bra men har nu kommit på villospår och jag väntar med iver på att den ska komma tillbaka på rätt köl! Jag menar det är ändå 10 timmar kvar att ta sig genom och jag skulle uppskatta lite klarhet någon gång under det som följer!

En tanke som slog mej... efter att jag tittat färdigt på en ur romantiska film som alltid får mej att drömma om en prins på vit häst som ska komma och förtrolla mej med sin charm va....

Att det finns den rätta för oss alla... det är inte bara en illusion, inte bara en romantisk dröm som småflickor har! Problemet är ju bara att hitta varndra! Alla jagar vi runt så mycket i vårt sökande efter denna! Men vad skulle hända om man bara står still? Är det inte lättare att då bli funnen?
En del av perfektionen med en man är ju att han hitta just mej... och han aldrig vill vika från min sida igen! Att han ser det perfekta i alla min imperfektion!

Jag erkänner.... jag är hopplöst romantisk... och kan inte sluta tro på kärlek! Och när jag är redo, och tiden är rätt, då och först då kommer han finna mig!

Det enda som va kvar efter att dom öppna pandoras ask va ju hoppet... vad finns där mer att göra? Än att hoppas!



Gonatt min skatt....

/ S

I love you for sentimental reasons
I hope you do believe me
I'll give you my heart

I love you and you alone were meant for me    
Please give your loving heart to me
And say we'll never part

I think of you every morning
Dream of you every night
Darling, I'm never lonely
Whenever you are in sight

I love you for sentimental reasons
I hope you do believe me
I've given you my heart



Idag drömmer jag mig bort på nått rosa moln full med bara kärlek! För här i verkligheten finns den ju inte...
Men det är lugnt det är okej.... Jag klarar mej fin fint utan!
Men just nu är det 50-tals romantik jazz som ljudar ut ett tag!

                                                                      Cupid help me!

Städ pyssel och matlagning står på kvällen varma meny... störande moment som telefonsamtal välkommans varmt efter 19:30... har som plan att pimpla juice och röka på balkongen ikväll nämligen!
Kanske gå in för nucka rollen ordentligt och sitta där ute och lägga patiens!

Vad finns det mer.... hmmm funderar över ett samtal som jag hade i måndags... och gjort hela veckan! Enda jag kommer fram till är
Jag gillar att du säger vad du tycker, men det du säger att du tycker säger inte mycket!!

Pussas!

Citat:

Jag tänkte jag skulle försöka förklara mig själv,
För mig själv, så jag tillslut förstår mig själv

Allt jag drömmer om e fritid, lite viltid
-att leva som dom andra och ha ett fint liv
men jagar nånting som jag aldrig får tag på
drömmar från min barndom var precis samma sak då
-samma sak som nu, men lite mer diffust
går in i väggen efter dagens slut
-less på mig själv men jag älskar mitt liv
Känner jag hur slåss, hur jag kämpar för tid
Kärleken är blind men du ser allt för mycket
-helt klart, plus hur pallar du med trycket
det är sånt som jag bär på…och det tär så
-så fucked att det är så.

- Petter -

Det värsta jag vet är när jag får frågan - Sara vad vill du med ditt liv! Hur vill du ha det!?
Jag får kryp i kroppen när den frågan kommer! För ärligt talat jag har ingen aning! Jag har trott att jag vet hur jag vill ha det många gånger i mitt liv! Men har fått inse så många gånger att vilja en sak och hur verkligheten blir är två helt olika saker!
 Att önska efter något så friftigt som framtiden, hur funkar det egentligen?

Hur vill jag att förhållande ska se ut? Ja men finns där en mall som man kan fylla i? Så här ska han se ut, gå, äta, jobba med, göra, vara! Check och så kommer han in??
Jag gillar många olika utsenden, många olika sätt tilltalar mig! Det finns ingen mall jag vet när jag ser det!

Jag vet, jag är långt från att komma med någon universal sanning som funkar för alla, det funkar bara för mig!
Jag har så många fel och så många brister, jag vet... jag ställer kanske inte därför så väldigt höga krav på min omgivning!
Men ibland blir det stopp i maskineriet... och då är jag inte längre medgörlig! Men då! Då har du... medvetet eller omedvetet sagt nått som sårat mig ordentligt och då vill jag inte leka mer!

Jag är ju inte mer än människa som oxå blir trött ibland och inte orkar med min omgivning!

Det här kan ju kännas osamanhängande luftigt och nästan obegripligt att läsa...
Men sista tiden har gett mig mycket tid över för mig själv... mycket tid och anledningar till och fundera över saker och ting!
Och ena dagen ska jag ta tag i allt styra upp saker, fatta beslut, göra det som är rätt!
Nästa dag så vill jag bara vänta med det till morgondagen och glida med känna att altt löser sig med tiden!

Sumering!
 Jag Sara! Jag vet inte vad jag vill! Jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra med mitt liv? Med mitt jobb med mitt så kallade kärleksliv!Jag har ingen som helst aning verkligen!
Och jag börjar ana att det är precis så jag vill att det ska va... ibland i alla fall! För det mesta! Tills någon utifrån börjar prata och säga till mej att jag måste ha svar på alla dessa frågor!

Måste man alltid ha ett svar? Eller är det kanske så.... att det är okej och svara "Jag vet inte"

Kanske... men bara kanske... är det okej att ta en dag i taget! Lyssna lära... och känna efter vad som är rätt idag!
Världen är en helt annan plats i morgon och det är inte säkert att det du kommer fram till idag passar i morgon!


Citat:

känns som jag aldrig får något gjort min vardag
-att komma till skott det tar ett bra tag
rastlöst, kreativ, skev jävla självbild
hett temprament, kan lätt vara eldig
impulsiv för ingenting blir stabilt
-större krav, varje dag samma slit
känns som ett beroende, försöker vara vit
har en hård diciplin, varje dag samma skit
men det e mitt eget fel, för jag e fast i det
försöker slappna av och bara glida me
men som en virvelvind, det e alltid nått nytt på G
ständigt nervös så jag fila på det
så Årstider kommer, årstider går, ,
snart gott ett år och mitt mönster består,
klättrar på väggarna precis som igår,
men skillnaden idag är att jag tror jag förstår

- Petter -

Hellu...

För det första så vill jag bara göra ett litet inlägg om att alla dessa stekiga bratts wannabe som glider runt på stan så fort det blir sol måste göras något åt! Hoppas djupt och innerligt att detta mode falerar mot son död så snart som möjligt....

För det andra så känner jag mej smått som super woman idag när jag bytt däcken på bilden själv, fick en liten boost när en granntant kom fram och sa att hon tyckte jag va såååå duktig som gjorde det själv! "Att du vågar"
Ha ha ha.... jag erkänner jag tycker det är lite läskigt när bilen höjs och det knakar och låter och jag får för mej att den ska tippa och välta! Det vorde ju en smärre katastrof!

Lilla naken fia till Kattis väntar ungar när som helst nu och en bolåda står fixad... hon gilla den direkt! =)

Nu är även en liten weekend tripp bokad.... lyxpaketet! Yes det va jag värd! Ska bli riktigt skoj har jag en känsla av!

Måste nog erkänna att det här med att skriva blogg kanske inte riktigt är min grej ändå... att skriva tillräkligt målande och intressant är tydligen inte en egenskap som lilla blonda jag besitter....
Liten kanske inte är det rätta ordet dock... va i simhallen igår och det va fan inte en vacker syn som jag fick syn på i den där stora spegeln...
Ja ja... det blir väl ändring på det nån gång.... kanske modet kan ändra sig så man ska va lite halvrund istället för en pinne utan former??
Jo jag vet kanske lite för mycket att hoppas på... men vad gör man utan hoppet??

Nu ska jag ta mej ett varmt bad... men en sån där blå kall grej över ögonen... så ont huvudet!

Vi hörs mina små pullor!!

Kram