-

Hallojsan....

Varit hemma med lilleman idag med.... mycket bättre idag så i morgon så är det skolan som gäller... för oss båda faktiskt ska vara med han ett par timmar på morgonen. Ska bli riktigt intressant att se hur det funkar i den där klassen, efter allt man har hört så vet jag inte vad som ska väntas... 21 små djävlar eller vad??

Pappa har varit här hela dan idag och nu börjar allt det roliga, väggen till lillemans rum är nu på plats! Rummet känns riktigts stort och hela lägenheten känns så luftig och fin... hoppas på att det blir golvläggning till helgen! :D
 
Varit ute gått en timme oxå... så himla skönt det är att komma igång och göra det, så skönt så här på hösten när det är så friskt och skönt i luften, och så en bok i lurarna... skulle kunna gå hur ångt som helst känns det som.

Idag fick lillen ett sånt där vredesutbrott hemma som jag antar att det är det dom pratar om att han får i skolan... Vill ju knappt erkänna det för mig själv... men när han blir sådär och jag tittar på honom ser honom i ögonen och försöker läsa av hans kroppspråk, känner ju igen allt! Det där är inte vrede som kommer ur han, det där är ångest! Jag ser hur han känner och efter att ha haft ångest attacker själv så bara känner jag att det är det han får...
Det stämmer liksom in på nått sätt, han hade inget att bli arg för och dom säger ju i skolan med att han blir arg för inget och bara blir så där hysterisk... tycker så synd om honom! Men jag ska hjälpa honom på alla sätt som finns.
Lilla Alex mår inte alls bra över att pappa inte träffar dom längre. Idag sa han helt från ingenstans att
-Det känns som att pappa inte ens tänker på oss längre! :(
 Han satt och berätta för morfar att mamma hade varit så kär i T och att det hade varit mammas kille och dom pussa på varandra och att han sakna T så mycket. Varken morfar eller jag visste riktigt vad vi skulle säga till det.
Fortfarande ett kännsligt ämne det där, T har ju absolut inga förpliktelser alls till mina söta barn och jag vill inte att dom ska ha kontakt, men hur tacklar man när ens son vill det? Hur tröstar man? Hur förklarar man varför en vuxen person som han älskar så mycket inte vill prata med honom mer?
Kan bara hoppas att det där bleknar mer och mer med tiden, men han får sörja i sin egen takt.
Min älskade son har har fått gå genom allt för mycket redan och han är bara 8!

Min fina lillasyster... min bästa vän Jennifer! ♥Älskar♥ dig... vad som helst och allt för dig gumman...

Dags att krama kudden...och kanske en katt eller två...

Puss & Kram

Miss K