-

Hur va det nu då....

Vid 25 va det extremt viktigt för mig att säga vad jag tyckte och tänkte att det va en av de få rättigheterna man har i livet och dom ska tas till vara på. Sen någonstans på vägen inbilla jag mig nog att det räcker med att jag vet vad jag tycker och jag behöver inte predika ut det till värld och vänner.

Nu kan jag börja fundera lite över det där... är det verkligen så? Att det räcker? Eller kanske, och då säger jag bara kanske jag bara spånar högt nu. Va det så att jag började märka att när man säger vad man tycker, så är det sällan okej med andra? Kanske tröttna jag på att bli beskriven som en frispråkig vulgär människa. Kanske tröttna jag på att om man sa ifrån till vänner så va dom inte vänner längre!

Ja men då kan vi gå vidare i analysen... om man sväljer typ 98% av vad folk säger och gör... ja men då har man vänner. Då är man en storsint förlåtande människa!
Och om man säger vad man tycker och säger ifrån.... ja men då ska man ge sig! Sluta överreagera och.... ja jag vet inte! Bara fortsätta svälja och förlåta!
Vem avgör om det är en stor grej eller inte??!

Sen kan man ju som jag alltid brukar säga "tänka på hur man lägger fram saker och ting" men åh andra sidan det är ju fantastiskt svårt mellan varven!

Ibland känner man ju bara....



Om ni vet vad jag menar här!


;)