-

Hej!

Idag har jag har jag gjort något som jag trodde jag aldrig skulle kunna göra. Jag sprang 8km! För en månad sen fick jag håll efter att jag gått två km... jag är riktigt stolt över mej
 själv! Jag trodde verkligen inte det om mej själv, trodde inte jag hade de i mej!
Mycket man inte tror om sig själv... undra vad det finns mer som jag inte tror att jag någonsin skulle kunna klara fast jag faktiskt skulle det? Jag bara la min envishet på att röra benen och dom lydde...
Helt otroligt!

När man springer... så flyger tankarna runt i huvudet...  jag tänker på ett sätt som jag inte gjort tidigare! Inte lika flyktigt och svävande... inte lika ofokuserat! Saker och ting blir bara mer klart!
Med andra ord jag måste fortsätta med det här!
Då och kanske bara då... kan jag få lite klarhet, och kanske till och med hitta ut ur labyrinten!

Regnet har öst ner länge här nu... jag har legat under en filt med fönstret på glänt lyssnat på regnet och kollat på en film! En ovanlig ro har legat över hela lägenheten ikväll! Inget har saknats, ingat har fattats bara allt har varit helt rätt!

Snart ska jag gå och lägga mej... krypa ner under täcket och lyssna på min band bok, den börja så bra men har nu kommit på villospår och jag väntar med iver på att den ska komma tillbaka på rätt köl! Jag menar det är ändå 10 timmar kvar att ta sig genom och jag skulle uppskatta lite klarhet någon gång under det som följer!

En tanke som slog mej... efter att jag tittat färdigt på en ur romantiska film som alltid får mej att drömma om en prins på vit häst som ska komma och förtrolla mej med sin charm va....

Att det finns den rätta för oss alla... det är inte bara en illusion, inte bara en romantisk dröm som småflickor har! Problemet är ju bara att hitta varndra! Alla jagar vi runt så mycket i vårt sökande efter denna! Men vad skulle hända om man bara står still? Är det inte lättare att då bli funnen?
En del av perfektionen med en man är ju att han hitta just mej... och han aldrig vill vika från min sida igen! Att han ser det perfekta i alla min imperfektion!

Jag erkänner.... jag är hopplöst romantisk... och kan inte sluta tro på kärlek! Och när jag är redo, och tiden är rätt, då och först då kommer han finna mig!

Det enda som va kvar efter att dom öppna pandoras ask va ju hoppet... vad finns där mer att göra? Än att hoppas!



Gonatt min skatt....

/ S

I love you for sentimental reasons
I hope you do believe me
I'll give you my heart

I love you and you alone were meant for me    
Please give your loving heart to me
And say we'll never part

I think of you every morning
Dream of you every night
Darling, I'm never lonely
Whenever you are in sight

I love you for sentimental reasons
I hope you do believe me
I've given you my heart



Idag drömmer jag mig bort på nått rosa moln full med bara kärlek! För här i verkligheten finns den ju inte...
Men det är lugnt det är okej.... Jag klarar mej fin fint utan!
Men just nu är det 50-tals romantik jazz som ljudar ut ett tag!

                                                                      Cupid help me!

Städ pyssel och matlagning står på kvällen varma meny... störande moment som telefonsamtal välkommans varmt efter 19:30... har som plan att pimpla juice och röka på balkongen ikväll nämligen!
Kanske gå in för nucka rollen ordentligt och sitta där ute och lägga patiens!

Vad finns det mer.... hmmm funderar över ett samtal som jag hade i måndags... och gjort hela veckan! Enda jag kommer fram till är
Jag gillar att du säger vad du tycker, men det du säger att du tycker säger inte mycket!!

Pussas!

Citat:

Jag tänkte jag skulle försöka förklara mig själv,
För mig själv, så jag tillslut förstår mig själv

Allt jag drömmer om e fritid, lite viltid
-att leva som dom andra och ha ett fint liv
men jagar nånting som jag aldrig får tag på
drömmar från min barndom var precis samma sak då
-samma sak som nu, men lite mer diffust
går in i väggen efter dagens slut
-less på mig själv men jag älskar mitt liv
Känner jag hur slåss, hur jag kämpar för tid
Kärleken är blind men du ser allt för mycket
-helt klart, plus hur pallar du med trycket
det är sånt som jag bär på…och det tär så
-så fucked att det är så.

- Petter -

Det värsta jag vet är när jag får frågan - Sara vad vill du med ditt liv! Hur vill du ha det!?
Jag får kryp i kroppen när den frågan kommer! För ärligt talat jag har ingen aning! Jag har trott att jag vet hur jag vill ha det många gånger i mitt liv! Men har fått inse så många gånger att vilja en sak och hur verkligheten blir är två helt olika saker!
 Att önska efter något så friftigt som framtiden, hur funkar det egentligen?

Hur vill jag att förhållande ska se ut? Ja men finns där en mall som man kan fylla i? Så här ska han se ut, gå, äta, jobba med, göra, vara! Check och så kommer han in??
Jag gillar många olika utsenden, många olika sätt tilltalar mig! Det finns ingen mall jag vet när jag ser det!

Jag vet, jag är långt från att komma med någon universal sanning som funkar för alla, det funkar bara för mig!
Jag har så många fel och så många brister, jag vet... jag ställer kanske inte därför så väldigt höga krav på min omgivning!
Men ibland blir det stopp i maskineriet... och då är jag inte längre medgörlig! Men då! Då har du... medvetet eller omedvetet sagt nått som sårat mig ordentligt och då vill jag inte leka mer!

Jag är ju inte mer än människa som oxå blir trött ibland och inte orkar med min omgivning!

Det här kan ju kännas osamanhängande luftigt och nästan obegripligt att läsa...
Men sista tiden har gett mig mycket tid över för mig själv... mycket tid och anledningar till och fundera över saker och ting!
Och ena dagen ska jag ta tag i allt styra upp saker, fatta beslut, göra det som är rätt!
Nästa dag så vill jag bara vänta med det till morgondagen och glida med känna att altt löser sig med tiden!

Sumering!
 Jag Sara! Jag vet inte vad jag vill! Jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra med mitt liv? Med mitt jobb med mitt så kallade kärleksliv!Jag har ingen som helst aning verkligen!
Och jag börjar ana att det är precis så jag vill att det ska va... ibland i alla fall! För det mesta! Tills någon utifrån börjar prata och säga till mej att jag måste ha svar på alla dessa frågor!

Måste man alltid ha ett svar? Eller är det kanske så.... att det är okej och svara "Jag vet inte"

Kanske... men bara kanske... är det okej att ta en dag i taget! Lyssna lära... och känna efter vad som är rätt idag!
Världen är en helt annan plats i morgon och det är inte säkert att det du kommer fram till idag passar i morgon!


Citat:

känns som jag aldrig får något gjort min vardag
-att komma till skott det tar ett bra tag
rastlöst, kreativ, skev jävla självbild
hett temprament, kan lätt vara eldig
impulsiv för ingenting blir stabilt
-större krav, varje dag samma slit
känns som ett beroende, försöker vara vit
har en hård diciplin, varje dag samma skit
men det e mitt eget fel, för jag e fast i det
försöker slappna av och bara glida me
men som en virvelvind, det e alltid nått nytt på G
ständigt nervös så jag fila på det
så Årstider kommer, årstider går, ,
snart gott ett år och mitt mönster består,
klättrar på väggarna precis som igår,
men skillnaden idag är att jag tror jag förstår

- Petter -