Fredag 16 sep
Hej!
Jag vill ta er med på ca en timme av mitt liv. Försöka vara så tydlig som möjligt, verkligen blotta mitt innersta för idag börja jag starkt misstänka att jag är inte som alla andra, och alla andra är inte som jag, och det sättet som jag råkar vara på råkar nog samtidigt inte vara helt... som det ska!
Det handlar om att handla… plats i denna verklighet är Ekholmen centrum… jag går mot kundvagnarna och redan där börjar det. Var ska jag handla Willys – för det ger mej gott samvete för att jag är ekonomisk.
Eller ska jag ta signalen – för det känns lyxigare och jag som är sjuk är värd det! Alltså som ni hör smyger sig shopphollicen sig in redan här. Och vi är inte ens inne i centrumet än. Jag står där med min lilla plast femma som det skriker ica maxi om. Kommer på mig själv snabbt tänka tanken att tänk om någon inne på willys skulle se den där och tycka att jag är värsta förrädaren som varit på ica innan.... Okej… galning bara ta en vagn blir nästa tanke.
Jag tittar in och ser willys vagnar blandat med ica vagnar. Denna enorma beslutsångest… måste jag gå till ica om jag tar en ica vagn? Morr. Jag blundar och bara går fram till en vagn och tar den. Det blir en ica vagn! Jag går in i centrummet och fokuserar mot Lindex för att slippa att ens få ögonkontakt med någon av dom två små finniga telenor försäljarna som står på min högra sida… undra hur dom tog sig in i centrummet ens, jag menar alla hatar dom där försäljarna. Går vidare och står nu mellan ingången till Willys och ica… fullkomligt slitande i stycken och mot bättre vetande så knycker jag till fort och går in på ica. Så fort att jag missar att ta med mej en scanner in… så smiter ut igen drar kortet i scannern och står där som en idiot och glor för det är helt omöjligt att se vilken som blev min… AHA!!! Hitta den och känner mej lite som Sherlock Holms för ett ögonblick!
In igen in i affären sliter åt mig påsar och börjar shoppa… Och nu börjar den här grejen som jag gör när jag handlar! Livsfarligt när jag handlar själv för då kan jag börja prata högt om det. Så tänker jag…
Okej – vad ska jag ha… jo tomater! Okej så tänker säkert dom flesta men sen kommer det till min bit… till dess att jag fått tag i tomaten så tänker jag… tomat tomat tomat tomat tomat tomat tomat tomat! Så då va den i handen vidare… gurka gurka gurka gurka gurka gurka gurka… Och sådär håller jag på mellan alla varor, som att jag är livrädd att glömma bort vad det va jag tänkte på.
Vissa saker kan få mig att tappa fokus dock… som ex när någon bryskt puttar undan min vagn… vilket händer ofta! Antagligen så är jag expert på att placera vagnen exakt där alla andra ska vara. Fantastiskt vilka gåvor man har fått! Vissa saker är man ju vara bra på och jag antar att detta är en av mina…
Den lilla tanten… och nu menar jag verkligen den lilla… hon som är typ 1,50 lång och det är inräknat hennes bruna pumps som hon köpte på rean 1993 men som med lite spott och brun skoputs fortfarande gör susen när det ska shoppas med hennes underkuvade man som på nått sätt ansvarar för varför varan hon vill ha alltid är slut på hyllan när hon vill ha den! Fantastisk dialog tro mej ni missa nått. Och just en sån grej kan få mej att för en liten stund sluta upprepa nästa vara som jag har i sikte!
Ett annat exempel är när jag ska gå mot kassan och betala… jag ser… En kvinna hon är gigantisk! Jag menar inte fet som en ko, ne hon är ett hus! Ett litet hus kanske men dock som ett hus. Hennes enorma röv som breder ut sig i dom för korta bruna slita manchester byxorna får mej att minnas att jag glömt nått... skulle köpa godis till barna. Ser detta lilla hus stå och plocka i sig bland delikatess godiset… hör mig själv säga att det där är verkligen inte nödvändigt för dej gumman! AHHH vilken elak människa jag är som tänker så… men jag är samtidigt tacksam för att hon finns! Annars hade jag fått åka till affären en gång till! När jag plockat åt mej godis som jag vill ha så smyger jag upp och liksom försöker ställa mej bredvid henne… Det skulle få plats tre såna som mej i det där… skulle funka som ett två mans tält helt klart bara man gillar varandra! Hon tittar upp på mej medans jag står där med tappad haka och filosoferar om ett två mans tält… Men hennes blick rycker mig tillbaka till verkligheten och jag lyckas göra det där totalt uppenbara rycket, ni vet jag-har-stått-och-stirrat-på-dej-rycket! Förfärligt retsamt måste jag säga…
Skyndar vidare till kassan betalar mina varor och chockas över den höga summan det gick på, svär och drar fram mitt kreditkort som jag har ett väldigt passionerad hat/kärleksrelation till!! När jag väl betalt och kommer ut från kassan med min vagn så kommer nästa person som fångar min uppmärksamhet, den som får mig att tappa fokus på hur jag ska göra för att ta mig förbi Telenor grabbarna…
Hon ser ut som ett trä i ansiktet, hon kan max vara en meter lång skulle inte tro att hon har några armar heller och sitter i rullstol… det här är ju verkligen ett av naturens elaka skämt! Som den bebismentalitet jag ibland råkar besitta så kan jag inte sluta titta på några sekunder heller… och detta räcker… denna lilla stund borta från här och nu så hör jag… – Ursäkta damen! Vad vet du om Telenor!?
DAMEN!!! Vad i hela jävla helvetet hur gammal ser jag ut och vara!? Dö Telenor dö känner jag då! Men som den gamla vanliga Sara jag brukar vara, ni vet den där typen som tagit den upp i stjärten för många gånger… så bara ler jag mot honom och säger – Nej tack!
När jag äntligen kommer ut på parkeringen och sätter mig i bilen så tittar jag upp… förbi mej går träansikte med sin personliga assistent och bakom dom kommer Hus kvinnan! Ibland kan en tripp till ekholmen centrum få mig att känna mej som Alice i underlandet, ibland är bara allt så konstigt!
tills näåsta gång....
