-

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va 

 Har du känt det någon gång... den där starka känslan man kan få.. snälla bli min igen! När man känner att man kan gå ner på knä tigga och be kräla i stoftet och inte ens beklaga sig!
Tror att dom flesta har känt såhär i alla fall en gång i sitt liv... men sen kan man ju ta det till sin yttersta spets.  Kärleken som man kände så starkt kan ju faktiskt börja dö på riktigt, och då kan man börja klamra sig fast i känslan istället för personen i fråga. Är de den totala illusionen att inbilla sig att man bara kan bli riktigt kär en gång i livet? Eller har vi en som vi bara tokfastnar för... nya kan komma och gå men det är ändå bara den där enda som riktigt någonsin betydde något i alla fall?? Eller är alltihopa bara en romantisk dröm?

Ibland är det kanske bara behovet av trygghet som gör att man vill krypa in i den där falska bubblan och mysa till sig, man kan ju till och med tänka att ja, jag vet att det här är knas och jag ska ut men men men och sen lite mer men men men!!!!

Jag har bara ett enda men kvar nu!

Men vad händer när bubblan gått sönder då??