Onsdag 31 aug
Jag funderat på det där, när det händer tråkiga saker i livet så ska man ju försöka hitta något bra som kom ur det hela.
Jag har alltid varit en ganska naiv och godtrogen människa och till viss del finns det vissa spår kvar av den människan ännu idag!
Men förra året hände det en tung sak i mitt liv som satte hela min världsbild på sin spets! Jag kom till en insikt! Och verkligen inte bara nått jag sa utan jag kände det in till benmärgen!
Det går INTE att lita på folk! Det går inte.... eller förlåt låt mej rätta mej! Jag kan inte! Jag tror inte jag sitter inne på den förmågan längre! Jag går runt med inställningen att alla är mer eller minde opålitliga och när som helst kan man få en dolk i ryggan av den som står än närmst... eller längst bort spela roll men jag går liksom och väntar på det!
För hur tragiskt det än må vara så har jag bara inte mer tilltro till människan än så.
I grund och botten är människan en egoistisk varelse som kämpar för sig själv! Och sätt en person i ett krisigt läge och du kan ge dig fan på att dom kommer absolut kämpa för sin egen överlevnad i första hand och du kan skatta dig lycklig om du som bäst kommer på andra plats!
Och den här tanken har jag nu gått runt med... denna förträffliga inställning till mina medmänniskor!
Då till analysen av detta!
Kan det möjligtvis vara så att för att jag sätter så lite tilltro till folk att människorna som jag har runt om mig känner av det där och känner att det finns inte så mycket att leva upp till, kan det vara så att mina negativa svarta inställning kan bli som en självinfriande profetsia? Eller är jag bara helt ute och cyklar nu?
Ett annat dilemma i det hela är ju att alla människor säger att just dom är så pålitliga! Dessa människor som gärna påpekar detta är oxå dom som gärna påpekar hur icke pålitliga andra är.
Den opålitlige kommer ju i så många olika former...
Den omoraliske - otrogen, flirtar med ens pojkvän, fabrikerar totala lögner!
Den smarte - du sa aldrig att det va hemligt, trodde alla visste, va helt säker på att det va okej
Den farlige - Allt som sägs är 90% sant 10% lögn och du vet aldrig vad som är vad!
Jag önskar mig en bättre avläsningsförmåga och mer hopp om mina medmänniskor till jul i år! !!
Hur hittar man sina guldkorn? Dom man verkligen vet att man kan lita på?!
Och om man tappat förmågan till tilltro... hur hittar man den igen!
Det där blev allvarligt...
Lovar mer lättstämt ämne till nästa gång!
det va allt kyssar på och hejdåååå....
Tisdag 30 aug
Hur va det nu då....
Vid 25 va det extremt viktigt för mig att säga vad jag tyckte och tänkte att det va en av de få rättigheterna man har i livet och dom ska tas till vara på. Sen någonstans på vägen inbilla jag mig nog att det räcker med att jag vet vad jag tycker och jag behöver inte predika ut det till värld och vänner.
Nu kan jag börja fundera lite över det där... är det verkligen så? Att det räcker? Eller kanske, och då säger jag bara kanske jag bara spånar högt nu. Va det så att jag började märka att när man säger vad man tycker, så är det sällan okej med andra? Kanske tröttna jag på att bli beskriven som en frispråkig vulgär människa. Kanske tröttna jag på att om man sa ifrån till vänner så va dom inte vänner längre!
Ja men då kan vi gå vidare i analysen... om man sväljer typ 98% av vad folk säger och gör... ja men då har man vänner. Då är man en storsint förlåtande människa!
Och om man säger vad man tycker och säger ifrån.... ja men då ska man ge sig! Sluta överreagera och.... ja jag vet inte! Bara fortsätta svälja och förlåta!
Vem avgör om det är en stor grej eller inte??!
Sen kan man ju som jag alltid brukar säga "tänka på hur man lägger fram saker och ting" men åh andra sidan det är ju fantastiskt svårt mellan varven!
Ibland känner man ju bara....
Om ni vet vad jag menar här!
;)
Måndag 29 aug
Lost in translation.....
Är det inte så det känns ibland... att saker och ting bara går förlorat från insidan påvägen ut??
Låt mej statuera ett exempel!
Sambon har en vana att inte kasta kläderna i tvättkorgen utan utanför hela tiden... du säger inget om det utan du lägger kläderna i tvättkorgen muttrandes men gör ingen grej av det.... inte första 20 ggr kanske. Men sen kommer den dagen... när allt går åt skogen på jobbet du är trött som bara den och vill bara hem. Söta sambon ringer och frågar om du kan stanna och handla på vägen... super trött med extrem längtan efter soffan så känns det här väldigt tungt... men du gör det! Sen när du väl kommer hem så ser du det! smutstvätt som ligger på golvet utanför tvättkorgen och efter dagens prövningar och att stanna och handla och med tanke på att det har hänt 2000 ggr innan känns det som så är det droppen! Och du blir vansining och gnäller om att varför i helvete är det så svårt att lägga kläderna i tvättkorgen!????
Sambon som åh andra sidan har haft en super dag på jobbet livet leker och tänker att det ska bli en mysig kväll hemma med sambon! Ber henne handla lite på vägen så kan jag laga nått gott åt henne medans hon ligger i soffan och slappar... ska skämma bort henne lite ikväll!
Ja men någonstans i översättning så blev hela kvällen fel... fast båda ville exakt samma sak!
Hur ska man då göra för att undvika det här? Går det ens? Alla har vi dåliga dagar... och ibland sammanfaller dom med någons bra dag!
Hmm ja ja bara nått jag suttit och tänkt på idag...hur viktig information ibland går förlorad, kanske i bristande ordföråd, bristande intresse bristande engagemang... vem vet! Spelar det för roll... saker blir som det är meningen att det ska bli!
Orden kommer för att det är meningen att det ska bli just så.
Och det va det......
Är det inte så det känns ibland... att saker och ting bara går förlorat från insidan påvägen ut??
Låt mej statuera ett exempel!
Sambon har en vana att inte kasta kläderna i tvättkorgen utan utanför hela tiden... du säger inget om det utan du lägger kläderna i tvättkorgen muttrandes men gör ingen grej av det.... inte första 20 ggr kanske. Men sen kommer den dagen... när allt går åt skogen på jobbet du är trött som bara den och vill bara hem. Söta sambon ringer och frågar om du kan stanna och handla på vägen... super trött med extrem längtan efter soffan så känns det här väldigt tungt... men du gör det! Sen när du väl kommer hem så ser du det! smutstvätt som ligger på golvet utanför tvättkorgen och efter dagens prövningar och att stanna och handla och med tanke på att det har hänt 2000 ggr innan känns det som så är det droppen! Och du blir vansining och gnäller om att varför i helvete är det så svårt att lägga kläderna i tvättkorgen!????
Sambon som åh andra sidan har haft en super dag på jobbet livet leker och tänker att det ska bli en mysig kväll hemma med sambon! Ber henne handla lite på vägen så kan jag laga nått gott åt henne medans hon ligger i soffan och slappar... ska skämma bort henne lite ikväll!
Ja men någonstans i översättning så blev hela kvällen fel... fast båda ville exakt samma sak!
Hur ska man då göra för att undvika det här? Går det ens? Alla har vi dåliga dagar... och ibland sammanfaller dom med någons bra dag!
Hmm ja ja bara nått jag suttit och tänkt på idag...hur viktig information ibland går förlorad, kanske i bristande ordföråd, bristande intresse bristande engagemang... vem vet! Spelar det för roll... saker blir som det är meningen att det ska bli!
Orden kommer för att det är meningen att det ska bli just så.
Och det va det......
Onsdag 24 aug
Hej!
Jag ger det ett sista försök det här med bloggandet!
Tänker ta upp ett ämna som alla brukar vara glada i att komma med förslag på!
Hur dejtar man?!
Hur i hela världen träffar folk folk nu för tiden! Jag har kommit till en punkt i livet då jag bara vägrar allt som heter kontaktsidor! Jag erkänner villigt att jag har testat, och kan oxå villigt erkänna att nej det funkar inte alls! Det är en köttmarknad online bara! Inget alls för mej...
Så vidare till nästa briljanta förslag... Ja men gå på lite privata fester där kan man träffa folk. Okej ja men det kan man säkert och absolut! Men nu är det så att alla mina vänner är par... dom festar inte längre där med inga privata fester! Jaha men då utesluter vi den möjligheten oxå! För det andra när det väl är fester så har jag alltid mina barn... slår aldrig fel!
Nästa förslag! Krogen! Gamla hederliga krogen... Ja men bara lägg av med det känner jag då! Jag är på tok för blyg för att ragga på någon... och skulle någon ragga på mej så blir jag så nervöst så jag säger nått helkonstigt allt blir fel och känslan av att "jag måste gå hem" växer molande i min mage...
Kanske att det skulle gå om man drack lite.... men när jag dricker så liksom... ne då tänker jag inte riktigt på det! Då vill jag mest bara planlöst gå runt ensam och kolla på folk.... man får ju så mycket konstigehter för sig på fyllan! Och det där är min!
Då ska vi se.... vad finns där mer.... gemensamma vänner någon stans kanske.... nehe lite tunnt på den fronten?! Ja verkligen så det tipset kasta vi i soptunnan direkt!
Och nästa skamliga förslag.... kanske nån på jobbet?! BAH!! På jobbet på banken? a.k.a sexbanken! Ja men asså... det går inte riktigt att förklara för någon som inte har eller som fortfarande jobbar där! Då går inte! Det funkar inte så... för det första så... ne bara nej! För det andra... jag är 30 resten är ju typ 20 känns det som! Och visst jag kan titta runt bland mina kollegor och tänka att mmm han ser ju bra ut! Och så kommer det fram att fanskapet är 21... eller kanske 21½ och det hjälper inte!
Jag är ledsen man jag kan bara inte gå ner på den nivån!!! Aldrig! och bara tänk snacket som skulle gå... oj oj oj vad folk skulle kunna gotta sej! Det finns ju saker som hände för flera år sen som folk fortfarande inte kan glömma och fortfarande gottar sig i....
Så¨då glömmer vi bort nån form av flirt via internmailen och så går vi vidare till....
Jag vad fan går vi vidare till.... vad mer finns där?? Mitt huvud står still....
Men som folk brukar säga "Men Sara du har ju en familj du har ju barn" Nähe är det så att jag har det?? Jasså ja men dåså... då vill jag inte ha nån att knulla med mer... ingen att krama på ingen att prata med och för fan ingen som sover bredvid mej... då kan jag ju gå och hämta nån av dom där ungarna som kan ligga och sparka på mig hela natten... det är ju nästan samma sak! Vilka idiot kommentarer man får ibland!
Nu är det ju faktiskt så... att även om jag gillar allt det där... asså knulla kramas prata och sova i flertal så känner jag inte att jag ens vill träffa någon... men jag inser ju att förr eller senare så kommer jag vilja göra det... och då kommer jag nog vara ganska så körd!
Men jag har bestämt mej att ge mej själv till 35... är jag fortfarande ensam då... då är det helt okej att deppa ihop fullständigt....
Ne men va fan... man har ett rätt bra liv ändå... har ju min katt! obligatoriskt för en singelkvinna över 30! och en låda sexleksaker bredvid sängen om det skulle knipa fullständigt!
Mej går det ingen nöd på...
Min "the one and only" finns där ute med!
Jahopp men då blev det ett inlägg på bloggen som nästan togs bort igår.... får se när nästa kommer!
puss på penis!!
Jag ger det ett sista försök det här med bloggandet!
Tänker ta upp ett ämna som alla brukar vara glada i att komma med förslag på!
Hur dejtar man?!
Hur i hela världen träffar folk folk nu för tiden! Jag har kommit till en punkt i livet då jag bara vägrar allt som heter kontaktsidor! Jag erkänner villigt att jag har testat, och kan oxå villigt erkänna att nej det funkar inte alls! Det är en köttmarknad online bara! Inget alls för mej...
Så vidare till nästa briljanta förslag... Ja men gå på lite privata fester där kan man träffa folk. Okej ja men det kan man säkert och absolut! Men nu är det så att alla mina vänner är par... dom festar inte längre där med inga privata fester! Jaha men då utesluter vi den möjligheten oxå! För det andra när det väl är fester så har jag alltid mina barn... slår aldrig fel!
Nästa förslag! Krogen! Gamla hederliga krogen... Ja men bara lägg av med det känner jag då! Jag är på tok för blyg för att ragga på någon... och skulle någon ragga på mej så blir jag så nervöst så jag säger nått helkonstigt allt blir fel och känslan av att "jag måste gå hem" växer molande i min mage...
Kanske att det skulle gå om man drack lite.... men när jag dricker så liksom... ne då tänker jag inte riktigt på det! Då vill jag mest bara planlöst gå runt ensam och kolla på folk.... man får ju så mycket konstigehter för sig på fyllan! Och det där är min!
Då ska vi se.... vad finns där mer.... gemensamma vänner någon stans kanske.... nehe lite tunnt på den fronten?! Ja verkligen så det tipset kasta vi i soptunnan direkt!
Och nästa skamliga förslag.... kanske nån på jobbet?! BAH!! På jobbet på banken? a.k.a sexbanken! Ja men asså... det går inte riktigt att förklara för någon som inte har eller som fortfarande jobbar där! Då går inte! Det funkar inte så... för det första så... ne bara nej! För det andra... jag är 30 resten är ju typ 20 känns det som! Och visst jag kan titta runt bland mina kollegor och tänka att mmm han ser ju bra ut! Och så kommer det fram att fanskapet är 21... eller kanske 21½ och det hjälper inte!
Jag är ledsen man jag kan bara inte gå ner på den nivån!!! Aldrig! och bara tänk snacket som skulle gå... oj oj oj vad folk skulle kunna gotta sej! Det finns ju saker som hände för flera år sen som folk fortfarande inte kan glömma och fortfarande gottar sig i....
Så¨då glömmer vi bort nån form av flirt via internmailen och så går vi vidare till....
Jag vad fan går vi vidare till.... vad mer finns där?? Mitt huvud står still....
Men som folk brukar säga "Men Sara du har ju en familj du har ju barn" Nähe är det så att jag har det?? Jasså ja men dåså... då vill jag inte ha nån att knulla med mer... ingen att krama på ingen att prata med och för fan ingen som sover bredvid mej... då kan jag ju gå och hämta nån av dom där ungarna som kan ligga och sparka på mig hela natten... det är ju nästan samma sak! Vilka idiot kommentarer man får ibland!
Nu är det ju faktiskt så... att även om jag gillar allt det där... asså knulla kramas prata och sova i flertal så känner jag inte att jag ens vill träffa någon... men jag inser ju att förr eller senare så kommer jag vilja göra det... och då kommer jag nog vara ganska så körd!
Men jag har bestämt mej att ge mej själv till 35... är jag fortfarande ensam då... då är det helt okej att deppa ihop fullständigt....
Ne men va fan... man har ett rätt bra liv ändå... har ju min katt! obligatoriskt för en singelkvinna över 30! och en låda sexleksaker bredvid sängen om det skulle knipa fullständigt!
Mej går det ingen nöd på...
Min "the one and only" finns där ute med!
Jahopp men då blev det ett inlägg på bloggen som nästan togs bort igår.... får se när nästa kommer!
puss på penis!!
